Western – mytfixeringar av en svunnen epok

Detta är tredje delen i en serie artiklar om westernfilmen.

Myt och revisionism

Många av de mest ihågkomna personerna från den period och geografiska plats som omfattas av westernfilmen och hade människoliv på sitt samvete. Redan under samtiden fanns det röster som klandrade faktumet att mördare kunde uppnå berömmelse. Detta är något som går igen i historien: kriminella och missdådare av skilda slag har kunnat åtnjuta celeber status. I westerns värld är gränsen mellan känd och ökänd ofta hårfin, gränsen mellan missanpassad mördare och outlaw med martyrstatus ofta glidande. Vem dödade kallblodigt och vem agerande i självförsvar?

De antalet män som en revolverman har på sitt samvete utgör hans CV, hans kapacitet och anger respekt i vissa filmfiktiva världar. Så länge det är tal om uppgörelser under rättvisa förhållanden vidgas glorian medan de som fått rykte om att skjuta andra i ryggen får axla nidingsroller.

I västerns primitiva värld är revolvermannen delvis en accepterad figur som under rådande premisser agerar någorlunda förståeligt. Idag däremot betecknas en person som tillskrivs ett dussin eller flera människors död som en seriemördare med psykopatiska förtecken.

Revisionism som term förekommer ofta inom westerngenren. Vad som avses är en form av dekonstruktion eller revidering av genrens typiska konventioner. Revisionismen handlar om att göra upp med genrens tradition genom att skildra ämnet annorlunda med betoning på traditionsbrott. Dirty Little Billy (1972) ger en annorlunda skildring av en av myterna, den om Billy Bonney alias Billy the Kid. I denna framställning Billy snarast en odugling, en motsträvig och inåtvänd tonåring, bortklemad av sin mor som helst vill resa tillbaka österut. Han talang – att bringa medmänniskor om livet – skildras förvisso i filmen, men snarast i en sociologisk kontext och att han äger förmågan är något han upptäcker av en slump. 

Den revisionistiska western uppstod under 1950-talet, men skulle bli mer påtaglig under 1960- och 1970-talen. Detta under en tid då en ny ung amerikansk generation inte längre sluter upp till nationalistisk nostalgi, vilket var långt från andan i rådande samhällsklimat. Det pågick upprop för medborgliga rättigheter samt antikrigsdemonstrationer som främst gällde Vietnamkriget, men överlag mot USA som imperialiststat.

Filmvetaren Paul Simpson skiljer mellan två regissörers olika sätt att ta sig an revisionism:

Sam Pekingpah belyser erövringen av väst från ett mer beklagansvärt perspektiv till skillnad mot hur traditionella beskrivningar i filmerna och gör detta genom korruption som främsta nyckel. Detta medan Arthur Penn, en annan regissör, i stället förklarar essensen av västern som att den vanns genom förintelse. Båda utmanar den idealiserande bilden av hur ”västern vanns”.

John Fords film Who shot Liberty Valance (1962) är en tidig revisionistisk western och en av de bästa. Här finns ett fokus på hur öst och väst samspelar, vilka sidor i viss grad personifieras i den primitiva framtoningen hos (Tom Doniphon) Wayne och guvernören Ransom "Ranse" Stoddard (James Stewart).

Fast vad som tillför komplexitet åt igenkännbara sakförhållanden är att den verkliga hjälten – om det nu är Doniphon som är denne – skapar en ännu större hjälte av Stoddard. När allting ställs på sin spets är det är Stoddard som visar upp nog med mod för att utmana Valace – stadens skräck. Däremot saknar han täckning för sitt mod i behövlig vapenskicklighet för att övertrumfa honom i en revolverduell. Stoddard får likväl hjälterollen, levererad av Doniphon som utom synhåll avlossar skottet som fäller Valace. Doniphon ger sig inte till känna och Stoddard blir ”mannen som sköt Liberty Valance”.

The Man Who Shot Liberty Valance är en reflexiv western och gör upp med genrens egen svaghet för myterna. Den är vidare atypisk för genrens berättande genom de återblickar som förekommer. Berättelsen äger rum på två plan och det är som den vill säga två saker: som om det ena planet gav oss den typiska westernmytens åsyn medan den andra är en reflexion där tillrättaläggande av fakta sker.

Teman kring väst som ociviliserat och på väg att underordna sig det civiliserad östs kultur framstår tydligt även som de personifieras av James Stewart och John Wayne. John Wayne är den typiske hjälten och James Stewart borde bara vara en mindre bifigur då han inte äger duglighet i det som krävs för att ändra på saker och ting i väst: vapenkonsten. Men i detta fall är Waynes hjälte bravader i längden undanskymda då han blir omodern och Stewart kan göra politisk karriär tack vare att den egentliga hjälten typiska självuppoffring banat vägen för honom – dessutom vinner han kvinnan (även om hon är högst medveten om sin ambivalens).

Nyorientering

Den westernfilm som på 1960-talet alltmer levde på nåder visade upp en vilja att bredda motivsfären. Förnyelseförsöken i denna riktning är många och kan märkas i filmer som Viddernas man (Lonely are the Brave, 1962) där en del av berättarinslagen från western känns igen och likaså delvis miljön, men som möter det samtida. Temat är tydligt: hur den moderna världen raderar ut den gamla världen. John W Burns (Kirk Douglas) lever i den förra. Han ogillar stängsel som stört de orörda vidderna. När han flyr rättvisan faller valet på en häst och inte en bil. Han tvingas dock korsa några väl trafikerade vägar vars symbolik utnyttjas till fullo.

© Oskar Strandberg för Filmhistoria.se

‹ Översikt genrerActionfilmen som filmgenre ›

Källor:
Wanted Dead or Alive (1998), Richard Aquila
Rough Guide (2006), Paul Simpson

Tillbaka till toppen av sidan